Från och med den 1:a januari 2020 blir barnkonventionen svensk lag. Vad får det för konsekvenser för skolan och för barns rättigheter inom denna? Vad betyder detta för de föräldrar som vill ta ett större ansvar för sina barns utbildning? Det beror såklart på hur en tolkar konventionen. Men i stort borde detta vara mycket positivt!
Här är några relevanta utdrag av vad som blir lag i Sverige.
Barn ska inte skiljas från sina föräldrar:
ARTIKEL 9 Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig prövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. (…)
Barns åsikter ska tas i beaktande:
ARTIKEL 12. Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.(…)
Barn har yttrandefrihet:
ARTIKEL 13. Barnet ska ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.(…)
Barn har rätt att tänka vad de vill:
ARTIKEL 14. Konventionsstaterna ska respektera barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet.
Konventionsstaterna ska respektera föräldrarnas och, i förekommande fall, vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter att på ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnet ledning då det utövar sin rätt. (…)
Barn har föreningsfrihet:
ARTIKEL 15: Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till föreningsfrihet och till fredliga sammankomster. (…)
Föräldrarna har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling:
ARTIKEL 18 (…) Föräldrar eller, i förekommande fall, vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Dessa ska låta sig vägledas av vad som bedöms vara barnets bästa. (…)
Vem som helst ska få driva en skola så länge den följer statens miniminorm:
ARTIKEL 29. (…) Inget i denna artikel eller i artikel 28 får tolkas så att det medför inskränkning i den enskildes och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsinstitutioner, dock alltid under förutsättning att de principer som fastställts i punkt 1 i denna artikel iakttas och att kraven uppfylls på att undervisningen vid dessa institutioner ska stå i överensstämmelse med vad som från statens sida angetts som miniminorm.
Grundskoleutbildning bör vara obligatoriskt:
ARTIKEL 28. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning. I syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter ska de särskilt:
(a) göra grundskoleutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla,
(…)
(e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska antalet studieavbrott.
Vad går att utröna av detta?
Det går att konstatera att barn har mycket rättigheter. De ska inte skiljas från sina föräldrar, de har tanke-, yttrande- och föreningsfrihet, samt ska få vara en del av kulturlivet och bli lyssnade vad gäller sådant som påverkar dem.
Eftersom skolan upptar en stor del av barns tid bör verksamheten rimligen följa Barnkonventionen. För viss vill vi att de regler Barnkonventionen förordar ska gälla även inom skolans väggar?
Problemet är att svensk skola bryter mot samtliga dessa rättigheter just nu. Det är nämligen inte möjligt att under skoltid få träffa sina föräldrar, få sina åsikter beaktade, tänka på annat än skolarbete, säga vad man vill på lektionerna eller umgås med vem man vill.
De enda utbildningsformer som inte bryter mot barnkonventionen är egentligen demokratiska skolor, hemundervisning eller en kombination av dessa (för det står INTE i Barnkonventionen att grundskoleutbildningen måste förläggas till statens lokaler). Dessutom är det den engelska versionen av Barnkonventionen som är svensklag eftersom svenska inte är ett officiellt språk i FN. Där används termen primary education. Education kan närmast översättas med utbildning som inte är samma som skolgång. Det går att gå i skolan och inte få utbildning, och tvärtom.
Det bör också bli enklare att enligt Artikel 29 starta en skola, så länge den följer statens “miniminorm”. Observera att de normer staten kan kräva uppnås ska vara just minimala. Om så inte var fallet hade Barnkonventionens författare kunnat använda endast termen normer. Att Barnkonventionen blir lag bör alltså lämna stort utrymmer till att utöka “enskilda och organisationers rätt att inrätta och driva utbildningsinstitutionerdriver skolor efter sitt tycke”. Detta är så klart fantastiskt för den pedagogiska mångfalden. Kanske kan vi till och med få se svenska skolor som faktiskt följer Barnkonventionen inom sin verksamhet!
– Klaus, Rebecka, Jens Peter